Projektet
Ja tänkte berätta lite mer om varför jag och några andra for till Kina och Skellefteås vänort Tongling.
Tänkte börja med att säga att jag inte har flugit någon gång förrut och nästan aldrig lämnat Skellefte.
Jag har varit i Umeå som längst söderut.
Pite som längst norrut och nån kilometer från Norge som längst innåt land. Skratta om ni vill, jag är nöjd att jag inte har gjort det förrut. Den här resan har gett mej stora erfarenheter med en annan kultur, en annan sorts syn på livet och inte minst utbildning.
Jag är glad att jag var nybörjare med allt. När man väl ska resa ska man göra den lång och minnesvärd.
Nåja projeket...
Det hela började med att någon i gruppen ville fara till Japan eftersom denna person gärna ville besöka landet. Hon diskuterade detta med en kompis men sedan tänkte dom båda att det kanske vore smartare att fara till Kina eftersom båda pluggade Kinesiska.
De frågade kinesiska klassen, vilket jag ingick i, om vi skulle göra det som en resa tillsammans. Men sedan ville inte alla och då kom nån på att vi kunde göra det som projektarbete istället.
Så började arbetet.
Projektarbetena handlade mest om den fysiska och psykiska hälsan hos de kinesiska eleverna samt deras drömmar inför framtiden.
Jag som studerar Vård och Omsorgs College skulle även titta på någonting som kunde rellatera till min utbildning därför frågade jag värdfamiljen och andra vänner som jag fick om hur äldreomsorgen såg ut.
Sen hade jag ''turen'' att en i gruppen, när vi va i Kina, blev biten av en apa så den personen behövde besöka sjukhus och ja bad då om lov att få följa med.
Vi tog kontakt med kommunen för att fråga om sponsring. Vi framförde våra projektarbeten, de fanns nämligen flera än bara ett projektarbete i gruppen, till kommunen i ett mail tror jag och de nappade på iden och bestämde ett möte med oss.
Tillväxtkontorets vd Tomas Marklund och Christina Edman fanns bland annat med på mötet och de ville gärna att vi skulle fortsätta med den ide vi hade.
Att vi skulle fara till Tongling var ingen slump. Vi hade sökt på internet och så tror jag det var någon som sa att Tongling var vänorten.
Väl i Kina så, efter en omväg..., så fick vi en välkomstmiddag med skolans rektor och några lärare. De va väldigt trevligt men lite nervöst eftersom de va första gången man skulle använda pinnar utanför Sverige. De hade ju varit fruktansvärt pinsamt om man hade tappat någonting eller gjort någonting fel så att dom skrattat...
Efter middagen kom värdfamiljerna. De va lite ovant att dom var så hjälpsamma, man ville ju själv hjälpa till med sitt eget bagage och sånt. Men det gick bra.
Man följde dom hem och gjorde sig hemmastad. Jag hade turen att få ett eget rum me säng, dock va de som att sova på ett köksbord.
Tänkte börja med att säga att jag inte har flugit någon gång förrut och nästan aldrig lämnat Skellefte.
Jag har varit i Umeå som längst söderut.
Pite som längst norrut och nån kilometer från Norge som längst innåt land. Skratta om ni vill, jag är nöjd att jag inte har gjort det förrut. Den här resan har gett mej stora erfarenheter med en annan kultur, en annan sorts syn på livet och inte minst utbildning.
Jag är glad att jag var nybörjare med allt. När man väl ska resa ska man göra den lång och minnesvärd.
Nåja projeket...
Det hela började med att någon i gruppen ville fara till Japan eftersom denna person gärna ville besöka landet. Hon diskuterade detta med en kompis men sedan tänkte dom båda att det kanske vore smartare att fara till Kina eftersom båda pluggade Kinesiska.
De frågade kinesiska klassen, vilket jag ingick i, om vi skulle göra det som en resa tillsammans. Men sedan ville inte alla och då kom nån på att vi kunde göra det som projektarbete istället.
Så började arbetet.
Projektarbetena handlade mest om den fysiska och psykiska hälsan hos de kinesiska eleverna samt deras drömmar inför framtiden.
Jag som studerar Vård och Omsorgs College skulle även titta på någonting som kunde rellatera till min utbildning därför frågade jag värdfamiljen och andra vänner som jag fick om hur äldreomsorgen såg ut.
Sen hade jag ''turen'' att en i gruppen, när vi va i Kina, blev biten av en apa så den personen behövde besöka sjukhus och ja bad då om lov att få följa med.
Vi tog kontakt med kommunen för att fråga om sponsring. Vi framförde våra projektarbeten, de fanns nämligen flera än bara ett projektarbete i gruppen, till kommunen i ett mail tror jag och de nappade på iden och bestämde ett möte med oss.
Tillväxtkontorets vd Tomas Marklund och Christina Edman fanns bland annat med på mötet och de ville gärna att vi skulle fortsätta med den ide vi hade.
Att vi skulle fara till Tongling var ingen slump. Vi hade sökt på internet och så tror jag det var någon som sa att Tongling var vänorten.
Väl i Kina så, efter en omväg..., så fick vi en välkomstmiddag med skolans rektor och några lärare. De va väldigt trevligt men lite nervöst eftersom de va första gången man skulle använda pinnar utanför Sverige. De hade ju varit fruktansvärt pinsamt om man hade tappat någonting eller gjort någonting fel så att dom skrattat...
Efter middagen kom värdfamiljerna. De va lite ovant att dom var så hjälpsamma, man ville ju själv hjälpa till med sitt eget bagage och sånt. Men det gick bra.
Man följde dom hem och gjorde sig hemmastad. Jag hade turen att få ett eget rum me säng, dock va de som att sova på ett köksbord.